Välkommen till Stall Ryadal!

Historik Våra alpackor Gårdsbutik Till salu Kontakt Aktuellt

startsida

Aktuellt från år 2013-2014


Öppen gård 2014

Öppen Alpackagård! Oj så mycket folk, hade aldrig kunnat föreställa mig detta. Regnet öste ner hela förmiddagen, men kl. 11 när vi öppnade, slutade regnet. Första besökarna kom med uppehållsvädret och sen hade vi en konstant ström av folk fram till kl. 17.

Vilken respons vi fick, garnet gick åt som smör i solsken, alpackorna tycktes trivas med uppmärksamheten och trots mulet väder fikade folk, dock inte utomhus i trädgården.
Men plan B och ett stort stall gjorde att det löste sig ändå.


Fölningstider


Ryadals Cheava, 3 timmar ung!

Så jag har väntat, men nu är det på gång! Den 23 juni såg det första lilla fölet dagens ljus. Ett mörkt brunt stoföl, lite krokig i benen men det rättar till sig. Hennes mamma är vår egen Gry och pappan är Nybos Fernando. Det kommer alldeles säkert bli ett bra djur med fin ullkvalitet. 
Det är Grys första föl och visst känns det lite pirrigt när det är förstagångsföderskor, men allt var klart på en timma. Gry är tillika en väldigt duktig mamma.


Frisörbesök!


Benjamin och Aramis i väntan på klippning.


Harald överger Batman för nya äventyr. Vet inte vem som blev mest förvånad - Batman eller Staffan. Inte kan man stå här och vänta!


När är det min tur?

Klippning pågår!

Klippning och ullsortering.


Nyklippt.


I alpackahagen.

Bilder:© Marlene Vintenius

Så var det då åter dags att befria alpackorna från ullen. De har varit ganska så besvärade i flera veckor och väldigt varma. Det syntes då de rullat sig mycket och gärna badat i sitt vattenkar. Men det har ju onekligen varit ovanligt varmt. Nu får man bara hoppas att vädret håller i sig, så de inte fryser. Regn och mycket vind vill vi inte ha, nu på ett tag.

I år klippte vi redan den första maj och det var Fredrik från Nybo Alpacka som klippte. Barn, barnbarn och granne ställde glatt upp som hjälp och allt avlöpte problemfritt.

Återigen hade vi tur med vädret och kunde klippa i alpackornas lösdriftstall. Det var inte heller så mycket skräp i ullen, som i fjor. Jag ser fram emot en enkel rensning!


Svenska Alpackaföreningens utställning 2014

Vi lastade Bruna och Batman redan på långfredagen och körde upp till utställningen i Mjölby. Både med tanke på oss själva och djuren kändes det bäst att slippa köra hemifrån mitt i natten. Nu var vi på plats halv nio på kvällen och kunde i lugn och ro stalla in djuren.

På påskaftonen startade ullutställningen redan klockan 8 och klockan 13 började bedömningen av djuren. De grå bedömdes först och sedan var det de svarta och Batmans tur. Någon rosett fick han tyvärr inte.



länk till vår youtubekanal

Bruna klarade sig bättre. Rosett och femte placering. Inte så illa. Jag som trodde att Batman var bättre än Bruna...

På påskdagen fortsatte utställningen och då hade vi inga djur att ställa ut, så hela dagen gick åt till att lära och lyssna till domarens kommentarer om de olika djuren.

Med oss hem åkte vår nya avelshingst.


I väntan på hemresan!
(alla utställningsbilder: © Staffan Hellberg)


Nybo Alcatraz – vår nye avelshingst

Så har vi då installerat Alcatraz bland de andra hingstarna. Han är efter Armella och Gonzales, som är en import från Schweiz 2008.

Alcatraz blev etta och reservchampion 2013, på Svenska Alpackaföreningens utställning.
Hans päls är otroligt svart, den drar nästan mot blått. Inga som helst bruna eller vita inslag.

Hans ull från i fjor var med på ullutställningen nu i påsk. Där vann han i sin klass och fick mycket höga poäng i samtliga delar.

Om cirka en vecka klipper vi djuren här hemma och den som köper hans ull gör ett kap. Det kommer att bli det allra finaste blanka garn av den.

Vill ni betäcka era ston med honom, är ni välkomna hit och titta och känna på hans fantastiska ull. Vi kommer sedan hem till er så betäckningen får ske i stoets hemmamiljö.


Alpackashow i England


© Staffan Hellberg

Weekenden den 15-16 mars var vi på the British Alpaca Society´s National Show i Telford, England.
Det var 350 av Englands bästa och finaste alpackor, som tävlade om det prestigefyllda priset; Suprime Champion.
En fleecetävling var också anordnad och där demonstrerades verkligen den magnifika kvaliteten hos alpackaullen.
Det fanns många olika ”marknadsstånd”, som visade upp olika produkter, som den engelska alpackaindustrin består av.
Naturligtvis hade det även anordnats seminarier. Själv hann jag tyvärr inte besöka något denna gång, men de är otroligt lärorika och inspirerande.
Det var nu andra gången jag var i England på alpackautställning och det blir sannerligen inte den sista. Att känna och se på dessa alpackors ull, lära och inspireras av engelsmännen i deras arbete med sina djur, det är ”guld” värt.


Vår och nya utmaningar

Här hemma har vi nu så smått börjat vakna upp ur vinterdvalan och förbereder oss inför sommarens alla evenemang och begivenheter.
Först på agendan står grimträning. Ska man vara med på utställning måste man kunna ledas i grimma och grimskaft.
Svenska Alpackaföreningen har utställning i påsk i Mjölby och dit har jag anmält Bruna och Batman. Det är första året vi har djur med på utställningen. Det ska bli roligt, spännande och lite nervöst att få reda på om vi är på rätt spår i vårt avelsarbete.
Så klart kommer jag med rapport här på hemsidan!


Undra vad som nu ska ske?

Vad vill du jag ska göra?

Ska jag gå på två ben...

... eller hoppa?

Nu börjar jag fatta!


Kom ska jag viska något till dig - Visst var jag väl ganska duktig ändå?


Vad gör ni? Dags för Bruna att prova grimman.

Du måste ju gå!

Vill inte!

Då springer jag väl i stället - kan kanske komma undan.



Julmarknad 8 december 2013

Så har Aramis och Athos varit ute i stora världen igen, denna gång på julmarknad på hembygdsgården i Heinge. Gården ligger ju granne med oss, så vi vandrade dit med dem. Bra träning inför vandringarna till sommaren.

Så uppskattat det blev när vi kom in på gården med dem! Folk flockades runt djuren och ville klappa dem och det går ju bra, för både Aramis och Athos är otroligt vana och coola då det gäller kontakt med människor.
Som vanligt stod Athos i främsta ledet och trängde sig framför Aramis när en kamera blev synlig. Han kan väl inte veta….? Ibland tror jag han varit i showbusiness i sitt förra liv.

Det var ett fint snöfall när vi vandrade dit, men allt efter att dagen led, blev det allt mer slask och regn. Hingstarna var inte speciellt glada fram på eftermiddagen, men vi hade ju hästtransporten med oss, så vi kunde sätta in dem där. Man är ju alltid rädd att de ska bli genomblöta.

Det var en mycket lyckad dag och alpackagarnet gick åt som ”smör i solsken”. Roligast är att ullen från Batman är tingad, när han klipps till våren.    


Alpackavandring

 18 augusti, vår första ”alpackavandring”.

Nästa sommar drar vi i gång på riktigt. Vandringar med lunch- eller fikastopp ute i naturen.


Bilder: Staffan Hellberg

Förberedelser inför vandringen.

Ystra skutt på vägen.


Bruna och Batman

Bruna och Batman är mina första föl, där jag själv valt hingstar och det har sannerligen slagit väl ut. Med ett målmedvetet och brett val av hingst kommer sannolikheten för bra föl att öka och mina avelston bli bättre och bättre.

 


Bild: Catharina Brorman


Herrbesök

Den 23 juli betäckte vi de sista stona, Flox och Eliza. Nu trodde vi att alla stona var betäckta och bara avspottningar återstod, men som Kaphiya lurade oss! Det visade sig att betäckningen inte tagit och Jörgen fick komma ner igen med Witness. Nu får vi hoppas att alla betäckningar tagit, men det visar sig väl vid avspottningarna senare i sommar.

Rensning av ullen är påbörjad, hoppas vädret håller i sig, så att jobbet kan ske utomhus.


Falsterbo horse show

Den 11 juli var vi med Aramis och Athos på Falsterbo Horse Show. Det är andra året vi är där med alpackor och i år var första året med djur från vår egen uppfödning.



Aramis och Athos skötte sig exemplariskt och alla barn fick klappa Athos så mycket de ville. Det verkade som att han gillade att vara i händelsernas centrum. Athos och en annan alpacka var även ute på promenad bland allt folket. Promenaden blev inte så lång, men den tog väldigt lång tid. Alla skulle klappa dem och till slut blev alpackakompisen så trött på allt ihop, att han lade sig ner på gången. Han vägrade helt enkelt att resa sig.

Aramis lyckades rulla sig ut ur inhägnaden. Undra vem som såg mest förvånad ut när vi upptäckte det? Han eller vi. Men som den coola kille han är, tog han det hela med jämnmod och snart var han inom lås och bom igen.


Klippt var det här!

Förste man till rakning...

Eliza på väg upp på klippbordet.

Den 23 maj var det så äntligen dags att klippa alpackorna. Det hade ju varit riktigt varmt ett par veckor innan och jag led verkligen med djuren i sina tjocka pälsar. Särskilt Flox, som ju är högdräktig, såg ut att ha det riktigt tufft. De stod med frambenen i sitt vattenkar hela dagarna för att svalka av sig. De stod på rad och turades om att bada och man skulle kunna tro att de hade instiftat något slags kösystem.

Men är det inte typiskt, dygnet innan klippningen, började det regna och vad man minst av allt vill ha är våta djur. Pinnar, löv och halm fastnar lättare i en våt päls också, så rensningen blir betydligt mer tidskrävande. Speciellt på de små djuren, som har så fantastiskt mjuk päls, där fastnar allting. Som tur är har vi en hästbox, som står tom och där satte jag in ungdjuren över natten så de fick torka. Stona kunde vi stänga in i sitt permanenta stall. Natten igenom regnade det, vilken tur att jag var så förnuftig och tog in dem.

Vad händer?

Matte redo för ullprov med påsen i högsta hugg!

Här åker vinterjackan av!

Bara hälften kvar...

”Klippdagen” vaknade vi till strålande solsken och en lagom vind. Alla våra djur var torra och jag behövde bara plocka lite halm från dem. Perfekt väder att stå ute och klippa i.

Hockeyfrilla?

Tungt?

I år var det sju alpackor förutom våra egna åtta, som skulle klippas här hos oss.

Alpackor med ägare, samt Chris från Australien, som klipper alpackorna, dök upp vid 10-tiden. För att stärka oss inför uppgiften började vi dagen med fika, naturligtvis.

Efter att Chris satt upp klippbordet, tagit fram alla sina saxar och skär, var vi redo att sätta igång. Våra ston stod först på tur, så att vi sedan kunde släppa ut dem i hagen, innan det var hingstarnas tur. Alla stona skötte sig exemplariskt. Till min stora besvikelse kunde vi konstatera att två av mina betäckta ston går tomma. En stor förlust när man har en så liten besättning som vi ännu har. Så i stället för fyra föl får vi nu bara två.

Sist klippte vi våra ungdjur och även de förhöll sig lugna.

Pedikyr!

Tandkontroll.

Vid klippningen är det inte bara ullen som åker av, utan man passar också på att klippa klorna och tänderna. Även hingstarnas kamptänder får sig en översyn.

Sommarklädda flickor!

Vi hade en mycket trevlig dag tillsammans där både klippning och ullinsamling flöt på planenligt.

Ett stort tack till Monica och Fredrik på Munka-Tågarp för en god middag på kvällen och fortsatt ”alpacka-snack” med Chris till långt in på småtimmarna.

Nu är det bara att sända ullproverna till Yocom McColl i USA för utvärdering. Jag måste säga att Aramis ull verkar ”super”.


april 2013

Nu har vi flyttat "hemifrån"!

Äntligen – efter denna besvärliga vinter - har vi fått det nya stallet klart till våra fjorårsföl.
Flytten var utan dramatik, när vi tog på grimmorna och vandrade iväg med dem, bort från barndomshemmet och tryggheten. Föga anade hingstfölen att de aldrig mera skulle återvända.
Lilla Ada är det ju lite annorlunda för, hon ska ju tillbaka till stogruppen.

För att inte småttingarna skulle känna sig allt för vilsna lejde vi Gry som barnvakt. Hon tycks inte uppskatta sin uppgift allt för mycket och speciellt mellan henne och Athos har det uppstått ett spänt förhållande. Tillrättavisningarna från Gry är många och ibland ser de förvånansvärt hårdhänta ut.
Då kryper Athos ihop, sänker huvudet och svansen åker upp med en förunderlig hastighet, allt för att visa hur underdånig han är.

Ada är väldigt beroende av Gry och ligger tätt i hennes kölvatten. ”Vi flickor måste ju hålla ihop” tycks hon säga och Gry accepterar det gladeligen. Ada har en mycket bra ull med fantastisk lyster och jag tror hon kommer att bli ett bra tillskott i stogruppen, rent avelsmässigt.

Aramis är bara Aramis – cool kille. Så underbart lugn och trygg i sig själv. Hans ull har en fantastisk täthet och den är minst 15 cm lång. Jag förväntar mig mycket av honom och hoppas kunna behålla honom som hingst.

Om någon månad är det dags att flytta tillbaka Ada och Gry till de andra stona.
Gry ska betäckas för första gången och jag vill inte att Ada ska gå som ensamt sto bland killarna.
De kan ju vara hur kaxiga som helst.


Lugnt i flocken!

Just nu händer det inte så mycket, på gång är att fjorårsfölen ska avvänjas.
Till sommaren väntas nya söta föl, då lär det återigen bli livat i hagarna!


Stall Ryadal * Nytorps gård * Lövestad * 0709-88 60 31 * mejl
Copyright 2012-2019